Jag lever verkligen för träning!
2008-12-30
Jag behövde dock aldrig göra något val då jag 17år gammal bröt mitt högra sken och vadben precis när innebandy säsongen skulle börja. Istället för en till säsong innebandy med diverse stadslags och eventuellt juniorlandsslagsutagning så hade jag 6månaders läkning och rehab av mitt skadade underben.
Utan denna händelse hade jag dock inte varit där jag är idag. Under rehaben fick jag upp känslan av att träna på gym se hur musklerna började växa. Jag vart imponerad av Naprapaten som ansvarade för min rehab och hans enorma kunskap om den mänskliga kroppen. Gymmet vart mitt andra hem under dessa 6månader och jag har aldrig flyttat ut därifrån. Jag hade nog hellre aldrig blivit så intresserad av att lära mig mer om träning och anantomi och tillslut även utbilda mig själv till Naprapat, Personlig Tränare med mera.
Jag kom aldrig tillbaka till innebandyn men fann två nya vänner. Gymmet och anatomiböckerna.
Känslan jag har när jag tar på mig mina gymkläder och beger mig till gymmet är obeskrivlig. Dagen det är träning på schemat har jag ett stort leende på läpparna och är lite förväntansfull som inför paketöppningen på julafton.
Jag vet att många inte tycker gym är särskillt roligt och de köper jag. Då ska man inte vara där för ska man få resultat av gymträning då krävs det 110% fokus. Det gäller inte bara att sköta sin träning utan det man äter spelar nästan en ännu större roll för att inte tala om hur man sover.
Kroppsbyggning är en livsstil och inget man kan göra halvhjärtat. Vare sig man använder anabola steroider eller väljer att träna rent så är det en livsstil som kräver en enorm disciplin. Väga mat, undvika fet mat, alkohol, tobak och andra nöjen kan för vissa vara helt oundvikligt men inte för mig.
Jag är inte besatt av min kropp och är inte heller beredd att använda anabola steroider för att bli störst. Däremot kan jag med handen på hjärtat säga att jag aldrig skulle vilja leva om jag inte fick vara kroppsbyggare. Det finns inget som tilltalar mig mera. Bilden av en kroppsbyggare idag (idrottsmän överhuvudettaget vågar jag påstå) är att det enbart är doping som byggt den kroppen eller gett dem de resultaten. Den bilden må vara sann men man ska veta att det faktiskt finns kroppsbyggare som aldig använt anabola steroider utan byggt sin kropp på målmedvetenhet, hårt slit och en enorm diciplin.
Man kan diskutera hur enormt fjolligt det är att stå inoljad på en scen och bedömas för sina muskler, de köper jag men jag ser inte själva tävlingen som hela poängen utan det är allt som sker runtomkring som är det intressanta. Det är lite som att vara en skulptör. Man lägger på lite muskler på axlarna, man försöker minska midjemåttet lite. Man strävar efter en perfekt och tilltalande fysik. Inte primärt för att bli bedömnd utan för att se hur ens kropp kan se ut när den är som mest vältränad.
Sen skadar det inte att man extremt bra när ens kropp är i 110% fysisk form. Man har starka lår och en rygg som klarar älderdomen utan problem och ett uthålligt hjärta som en eventuell hjärtinfarkt kommer få det svårt att besegra.
Nej kroppsbyggning är så mycket mer än muskler även om det är de man först tänker på. Allt runtomkring med träning, matlagning och allt annat positivt en aktiv livsstil för med sig är helt oslagbart.
Jag kan erkänna att jag är endorfinberoende, absolut.
Sen får man inte glömma bort hur jävla härligt det är att stå där med över 100kg på nacken och sätta sig ned på huk och känna hur hela ens kropp bara vill explodera upp vikten. För att inte tala om känslan man har i omklädningsrummet efter passet när hela ens kropp bara bombaderas med endorfiner och man bara känner hur varenda muskel i ens kropp är maximalt blodfylld. Träningsvärken dagar efter är lite av grädden på moset men kan ibland bli för stor.
Att träna på gym är bland det skönaste man kan göra och i mina ögon är alla som bedriver en aktiv livsstil vinnare oavsett om man väljer att pumpa vikter på ett gym eller kicka boll på en fotbollsplan.
IDROTT FTW!
| Permalink |
